Senaste inläggen

Av Jenny - 6 februari 2013 16:30

Tjena mors!


Igår var jag (troligen) på sista kontrollbesöket hos min barnmorska Lisa. Har en tid bokad den 21 februari hos en annan barnmorska, eftersom Lisa är bortrest på semester då. Återstår att se om min käre pojke vill komma ut till oss innan dess? Han är beräknad till den 20 februari, men som Lisa sa igår: "Nu kan det vara dax när som helst."


Idag gick min son in i sin 38:e levnadsvecka. Så här står det om denna vecka på Vårdguidens hemsida:

 

Gravid vecka 38

 

Barnet
 
 

Barnet förbereder sig nu för att födas. De flesta av alla barn som föds i Sverige kommer ut mellan vecka 37+0 och 41+6. Ungefär sex procent föds före fullgågna 37 graviditetsveckor. Det råder oklarheter om vad som sätter igång förlossningen, men en forskning säger att det är barnet som bestämmer när det vill komma ut. Man anser då att graviditetslängden finns i ditt barns arvsanlag. Det anlaget har alltså bestämts efter vad som är normal graviditetslängd i din och din partners familj. Att barnet vuxit till en viss storlek samt om föregående fosterdel är fixerad eller inte har ingen direkt betydelse för när förlossningen sätts igång, men moderkakans livslängd spelar in.

Vikt 3 200 gram.


Mamma


 


Vissa kvinnor ökar i vikt under hela graviditeten, andra stannar av mot slutet. Båda sätten är helt normalt. Däremot ska du vid plötslig viktökning eller viktnedgång kontakta din barnmorska. Nu kan det vara svårt att hitta kläder som räcker till. Klä dig bekvämt. Bylsiga, luftiga tröjor och byxor är helt rätt. Du har nog att fundera över och behöver inte öka bekymren genom att klä dig obekvämt. En del gravida kan uppleva en ilande känsla när barnets huvud stöter emot musklerna i bäckenbotten. En del kvinnor drabbas av besvär med diarré  i slutet av graviditeten. Det beror troligtvis på en ökning av hormonet prostaglandin som har till uppgift att tömma tarmen inför förlossning.


-----------------------------------


Lille skrutten mådde bara bra igår, som vanligt får jag lov att säga. Det känns så skönt att bebben mått bra och har vuxit som han ska hela graviditeten. Som barnmorskan konstaterade igår, när hon sammanfattade min graviditet, så rent medicinskt har min graviditet varit helt normal.


Här är mina värden från igår:

Järnvärde: 117

Blodsocker: 4,4

Blodtryck: 122/76


Jag tog fram min mammas mödravårdshälsojournal från när hon väntade mig. Lite kul att jämföra. Våra magar var lika stora vid den här tiden dvs 37 cm (symfys-fundus mått). Mamma hade gått upp ca 13,5 kg och jag har gått upp 18 kg. Sista veckan/veckorna gick mamma ner i vikt litegrann. Återstår att se om jag oxå gör det? Våra blodtryck har varit snarlika under våra graviditeter, det har legat på ca 120/75.


Mamma hade lite problem med lågt järnvärde, men det har inte jag haft. Det lägsta värdet jag har haft var det igår, 117. Samma värde var mammas högsta järnvärde under hennes graviditet. Men jag har varit noga med att äta järntabletter under hela graviditeten, så det har väl gjort sitt till.


Under vintermånaderna har jag tagit D-vitamindroppar, vilket jag brukar ta under vinterhalvåren. På kostdoktorn.se hemsida står att D-vitamin verkar bland annat kunna stärka skelettet, cancerskyddet, humöret och immunförsvaret. Själv har jag upplevt att jag har hållt mig friskare under vintrarna och inte drabbats av alltför jobbig pollenallergi på våren. Det kanske beror på D vitamin-tillskottet? Jag har faktiskt inte varit förkyld eller haft feber en enda gång under min graviditet. Vilket är fantastiskt med tanke på att jag tidigare har haft ganska dåligt immunförsvar och att man i regel får sämre immunförsvar när man är gravid.


Det som däremot stör mig, vilket jag har nämnt tidigare, är att jag har varit tvungen att äta Alvedon varje dag. Har lixom inte kunnat avstå från dom eftersom jag har haft så in i bängen ont av foglossningen. Alvedonen har gjort livet lite drägligare för mig och både doktorn och barnmorskan säger att det är ok att äta Alvedon under graviditeten. Så jag får hoppas på att Nisse inte har tagit skada. Har iallafall inte tagit maxdos av tabletterna.


Jag har även tagit Omega 3-tabletter från mitten av grav. eftersom jag är dålig på att äta fisk. Barnmorskan sa att det var ok. Jag har läst att Omega 3 hjälper fostret att bygga upp hjärnan och dess centrala nervsystem. Däremot har jag slutat att ta dom sen en vecka tillbaka eftersom det finns en lite större blödningsrisk när man äter Omega-tabletter. Kan ju vara bra att undvika så mycket blödande som möjligt under förlossningen och veckorna efteråt..


Appropå blödning, så fick mamma en mindre blödning i början av sin graviditet, vilket är normalt att man kan ha. Jag har inte blödit någonting, tack och lov. Är lite nojig när det gäller blödningar under graviditeten, eftersom jag har varit med om två missfall.


Kanske inte så intressant för utomstående att läsa om jämförelserna mellan min och mammas graviditeter. Men jag tycker att det är intressant och kanske Nisse och hans ev syskon oxå tycker det är intressant att läsa när dom själva ska bli föräldrar en dag?


Tänk att jag snart ska bli mamma! Det är svårt att greppa fullt ut. Det är så stort! Hittills har det inte hänt något. Har inte haft en enda sammandragning/förvärk. Byggandet av vår "nya" tvättstuga är nästan klart. Där blir det perfekt att stå och byta blöjor och vika kläder sedan. När det är helt klart lägger jag upp bilder här på resultatet.


Imorgon kommer mamma hit och ska hjälpa till att städa. Jörgen har så mycket att göra på sitt jobb och med tvättstugan här hemma och jag själv är handikappad pga foglossningen. Schysst av mamsen att hjälpa till. Vill ju att det ska vara städat och fint när Nisse kommer.


Jag håller på och packar bb-väskan. Här är innehållet om det är någon som behöver tips på vad man kan packa med:


* MVC-papprena med blodgrupp bl.a./Förlossningsplanen
* 2 amningstoppar
* Amningsbh

* Amningsinlägg
* 3 "tant"-trosor (har hört att det kan vara bra att ha stora trosor för att få plats med dom stora bindorna)
* 2 olika sorters förpackningar med stora bindor (köpte olika eftersom jag inte vet hur mycket man blöder efteråt)
* Mjukisbyxor
* Strumpor
* Tofflor
* Morgonrock

* Nattlinne

* 3 långärmade/benade bodies till Nisse
* 2 babymössor och nga babystrumpor
* 1 lurvig nalle-overall till hemfärden
* Kramdjurskanin

* Babyfilt

* 1 paket Dextrosol

* 1 påse kexchoklad

* 3 pkt Festis-dricka

* Massageolja
* Egen kudde (är kuddkräsen och föredrar min egen kudde)
* Necessär med toalettgrejor (bla hårsnodd. Skönt att slippa håret i ansiktet under förlossningen. Öronproppar om man har svårt att sova.)

* Kamera + laddare
* Mobil + laddare

* Min handväska med plånbok/id-kort

* Cd-spelare + skivor

* Babyskyddet till hemfärden


Har jag glömt något måntro?


Nu har jag och Jörgen lyckats enas om tre tänkbara namn till vår son. Återstår att se vilket av dom det blir. Får se vilket han passar bäst i.


Over and out för den här gången.. Kram!

Av Jenny - 2 februari 2013 14:30

Hejsan!

 

Har tittat runt tidigare i olika baby-affärer efter bäddset till barnvagnen. Men många av dom var dyra, ca 400 kr. Därför bestämde jag mig för att sy ett eget bäddset som blev billigare och originellt. Detta bäddset får gå i arv sen tänker jag.   Här nedan kan ni se foton på hur bäddsetet ser ut. Klicka på bilderna för att se dom i större storlek.

 

 

 

 

Känner mig nöjd med tanke på att det är väldigt sällan som jag använder symaskinen..

 

 

Mini-plutt-stygn..

 

 

Det gäller att hålla tungan rätt i mun när man broderar på denna fina aidaväv..

 

 

Nu är broderiet färdigt! Bästa kompisarna Nasse och Nalle Puh.

 

 

Här håller jag som bäst på att tråckla med volangen till örngottet..



 

Detta bäddset blir nog gosigt för min son att använda.   

 

 

Best buddies!   

 

Kram från Jenny

Av Jenny - 19 januari 2013 06:45

Hej!


Nu börjar det bli verkligt på något sätt.. att man ska få ett barn. Har längtat så länge efter att få bli mamma och snart blir drömmen sann. Har alltid tyckt om barn och har till och med jobbat som barnskötare på förskola innan jag fick problem med ryggen. Efter att jag opererat ryggen så arbetstränade jag på fritids och som lärarassistent i tredje klass. Har oxå gärna tagit chansen att få hålla i bebisar om jag har fått möjligheten. Det är ju så mysigt.                                                   
                                                  
                                                  
            

                           


Har suttit barnvakt på kvällen åt några av mina barn från förskolan där jag jobbade. En flicka som gick där, Anna, umgicks jag med extra mycket under några år. Vi trivdes bra i varandras sällskap och hennes föräldrar uppskattade att deras dotter fick hitta på roliga saker med mig. Vi gick på bio, på Skansen och ibland var hon hemma hos mig. Då kunde vi baka tillsammans, pyssla, klä ut oss eller så läste jag för henne, m.m Riktigt kul hade vi.

 

   

Jag och Anna brukade hitta på roliga saker tillsammans, bl.a bakade vi.. 


Och nu ska jag alltså kliva in i rollen som mamma. Det känns faktiskt pirrigt och nervöst just nu. Vet lixom inte riktigt vad som väntar...och ändå vet jag det. Livet kommer aldrig att bli som förr. Tänka sig, ett litet barn som finns till tack vare mig (ja och Jörgen oxå förstås. Men jag skriver här ur mitt perspektiv). Från början var han bara någon millimeter, ett embryo. Jag har burit och gett honom näring i nästan nio månader och nu är han snart redo att födas in i denna värld. Ett liv som jag ska vårda, sköta om och älska. Även om det känns främmande och helt otroligt, så är detta barn meningen med mitt liv. Det känns så överväldigande. Jag är så tacksam och lycklig.


Jag har så mycket kärlek att ge Dig, min son.

Många lyckliga tårar kommer att falla när Du väl kommer ut till mig.

Tänka sig, mitt alldeles egna barn. Mitt hjärtebarn.

Ska göra mitt allra bästa för att Du ska ha det bra, för alltid.


  

Av Jenny - 7 januari 2013 19:22

Hej igen!


Som jag skrev tidigare idag, så har det varit ultraljudsdax idag. Nisse-Liten är egentligen inte så liten visade det sig.. Han är tydligen större än snittet, närmare bestämt 8% större. Läkaren beräknade att, om han inte föds tidigare än beräknat, så kommer han att väga runt 3800 gram. Själv är jag glad om han inte väger mer än 4000 gram..  I dagsläget väger han ca 2480 gram. Mammas stora pojke.  


Vet ni vad han gjorde? Jo, han räckte ut tungan och lipade åt sina föräldrar. Busungen! Det var roligt att se.  


Han var så stor så det var svårt att urskilja honom ordentligt på skärmen. Man kunde bara se delar av honom åt gången. Några nya foton blev det tyvärr inte. Hans längd gick inte heller att avgöra. Han ligger ju inte rakt precis.. Men han är duktig och ligger med huvudet nedåt som han ska. Och det beräknade förlossningsdatumet, den 20 februari, gäller fortfarande.


För att kunna kontrollera mina myom (godartade tumörer) var läkaren tvungen att göra ultraljudet både utanpå magen och vaginalt. Dom rackarna hade inte vuxit mer sen ultraljudet i september och dom sitter inte ivägen för en vaginal förlossning. Skönt att veta.


Jag vill föda vanligt, alltså vaginalt. Nu vet jag att jag inte behöver göra något snitt vare sig pga myomen eller pga att Nisse är för stor (iallafall inte som det ser ut idag). Gut, gut.  


Nu ska jag placera mig i soffan och vila. Må så gott alla där ute i cyberrymden.  


Kramzing!

Av Jenny - 7 januari 2013 12:45

Hej alla!


Nu var det länge sen jag skrev något i bloggen. Har haft det så tufft, så jag har inte haft någon lust att skriva något. Det mesta skulle iallafall bara ha blivit klagande. Och vem vill läsa om en massa negativt? Vill inte direkt framstå som någon energitjuv..  


Men egentligen skulle det varit skönt att skriva typ: Fan, helvetes, jävla skit, bläää vad otroligt jobbigt det är att vara gravid! Jag har längtat så länge efter att bli gravid och få gå där med magen i vädret och mysa. Ja, så som min mamma hade det när hon väntade mig. Hon hade visst en komplikationsfri graviditet. Som hon säger skämtsamt: "När jag var gravid så var inte dom bevären som jag råkat ut för uppfunna". Jag håller med om att det är för synd att jag ska råka ut för det mesta..  


Sen den 17:e december 2012 är jag heltidssjukskriven (två månader innan beräknad förlossning). Inte glider jag omkring och myser inte. Jag förflyttar mig med ministeg och grimaserar och stönar pga all värk. Vissa dagar känns det som om jag bara skulle vilja hoppa över dagen helt å hållet. Känns som om magen ska spricka och ramla av. Som om benen sitter löst och att dom håller på att lossna dom med. Ständigt denna piniga värk vad jag än gör. Men kanske själva förlossningen går snabbare pga all foglossning jag har!? Så jävla uppmjukad och instabil som jag är, så borde ungen flyga ur. Hehe, man kan ju alltid hoppas..  


På förmiddagarna brukar jag känna mig lite bättre, och på kvällarna och nätterna är det som värst. Tänker lite hoppfullt på förmiddagen att - Åh, nu ska jag passa på att få något gjort här hemma. Torkar av litegrann och hänger tvätten i ca 20 minuter. Sen får jag lida för det resten av dagen. Min kropp känns helt utsliten och den värker. Finns ingen ställning som inte gör ont. Kan inte knyta skosnörena, tappar jag något så får jag göra en bedömning hur viktigt det är för mig att ta upp saken (är den mindre viktig så får den helt enkelt ligga kvar), måste få hjälp upp ur soffan, måste samla energi ett tag för att ens orka lyfta mig själv och byta liggställning i sängen. Och när jag väl vänder mig gör det ont.  


Vaknar varannan timme hela natten och hälften av nätterna måste jag kliva upp och sätta mig. Tar 2-3 timmar innan jag lyckas somna om igen. Det är inte bara foglossningen som håller mig vaken, utan även en rejäl nästäppa. Är storkonsument av snytpapper och nässpray. Efter graviditeten ska jag operera bort mina näsmusslor. Var på gång att göra det förrförra året, men så blev jag gravid och då kunde dom inte söva mig. Sen fick jag missfall, blev gravid igen, fick missfall igen och nu är jag ju gravid igen. Det är vanligt att man får nästäppa när man är gravid och jag som redan hade problem tidigare med däppt näsa har det extra jobbigt nu. Men sen när jag är mammaledig så ska jag som sagt fixa näsan. Hoppas att den operationen hjälper mig så att jag kan andas lättare.  


Sen har jag fått uppleva mitt livs första halsbrännor. Nuvalucol hjälper inte, men däremot Rennie. Blir kissnödig och måste gå på toa minst en gång i timmen. Fingrarna har svullnat upp, så numera kan jag inte ha mina ringar på mig (känns naket) och när jag tar av strumporna på kvällarna har jag rejäla märken efter dom. Borde väl kanske skaffa stödstrumpor.. Ska höra med barnmorskan i övermorgon.


Min kära sambo får, som ni förstår, hjälpa mig mycket. Han får fixa med det mesta här hemma. Han är guld värd. Han klagar inte det minsta. Världens bästa stöd. Vad skulle jag göra utan honom? He´s a keeper. Min fining. Vi kan inte hitta på mycket tillsammans nu, men kramas och gosar gör vi varje dag. Jag ger honom komplimanger och beröm för att han finns där för mig och han frågar mig ofta hur jag har det. Har fått rosor av honom varje månad.    


Igår hade jag en sån där x-tra hemsk dag. Sån där dag då man egentligen bara vill lägga sig ner och skrika rätt ut av vanmakt och gråta krokodiltårar (vilket jag hittills inte har gjort). Till råga på allt så var tarmarna besvärliga, så jag fick gå på toa och göra nr 2 flera gånger. Min kille fick vänta 1,5 timme på mig. Vi hade planerat att åka och handla mat. Jag ville gärna komma ut lite (även om det bara innebar en tur till närmaste mataffär). Men till slut fick jag ändå kapitulera. Jag orkade inte åka någonstans. Så Jörgen fick åka utan mig. Snopet, men vad gör man.. man får bita ihop och gilla läget. Eller nä,  jag kan inte få mig till att gilla läget, men biter ihop, det gör jag.


När jag har det så här jobbigt, så försöker jag hela tiden att tänka: "Detta är inte för alltid, detta är inte för alltid..." Och attans vad jag har kommit att uppskatta mitt tidigare liv, innan graviditeten! Då när jag tog för givet att kunna röra mig obehindrat och när jag inte hade ont. Hoppas att mina graviditetsbesvär kommer att försvinna/avta fort efter förlossningen. Då ska jag uppskatta allting som jag inte kunnat klara av nu... även tråkig städning. Så, inget ont som inte för något gott med sig.  


Men det bästa av allt är ju ändå att snart kommer jag att få bli mamma! Längtar som bara den. Jag utgår ifrån att allt kommer att gå bra och att jag föder ett friskt barn. Ingen idé att ödsla energi på att oroa sig över motsatsen. Tänk, snart kommer hela mitt liv att förändras. Man kommer att få uppleva THE BIG LOVE. Gränslös, ovillkorlig kärlek. Jag kommer att få uppleva ett mirakel. Jag är så oändligt tacksam över detta. Finaste gåvan - ever! Ujuj, vad stolt jag kommer bli. Min lille son.  


Även om jag mår urk-å-blä, så verkar pojken där inne må bra. Iallafall så är han full av energi kan jag konstatera. Han sparkar, krafsar och krumbuktar sig ofta, så jag tror att han vill ut omedelbums. Förstår honom om han tycker att det är långtråkigt. Tänk er själva att bara flyta runt där inne i det trånga utrymmet dagarna i ända.. Han är inne på sin 33:e levnadsvecka och kan göra allting som en 40-veckors bebis kan. Han behöver bara växa till sig lite mer. Nu väger han mellan 2-2,5 kilo och är ca 45 cm lång.


Om några timmar ska jag få se min son på ultraljud! Har inte sett honom sedan rutin-ultraljudet den 18 september, när jag var i 19:e veckan. Läkaren ska bedömma Nisses storlek, beräkna förlossningsdatum, fostrets läge och om (hoppas inte!) han har några missbildningar. Ska även kolla upp mina tre myom, vart dom sitter numera och deras storlek. Ska bli väldigt spännande allting. Berättar sen hur det gick.  


Kram från Tjockisen


   

Jag på julafton år 2012. Gravid i åttonde månaden.

Av Jenny - 17 november 2012 08:30

Hejsan!


Idag är jag i vecka 26+3 (graviditetsvecka 27).


Nu var det några veckor sen jag skrev här. Har inte haft ork att skriva. Sjukgymnasten har gjort en ordentlig undersökning av mig och konstaterat att jag har fått graviditetsrelaterade bäckenbesvär, även kallad foglossning. Klarade tyvärr inte av den ”lätta” vattengympan, som jag nämnde i tidigare inlägg att jag skulle prova på. Fick en massa ont och var tvungen att stanna hemma från jobbet i två dagar.


Har även blivit instruerad hur jag kan styrketräna på gymmet hos sjukgymnasten. Fick ont av det oxå, och har bara kunnat gå en gång. Var till läkaren som förlängde min sjukskrivning ytterligare en månad. Jag hoppades att jag skulle kunna fortsätta att jobba 75%, men sen förra helgen har jag fått mer ont och har varit tvungen att sjukskriva mig helt och hållet både måndag, onsdag och torsdag. Ringde läkaren i förrgår och bad henne skriva ett nytt sjukintyg. Nu ska jag gå ner i arbetstid ytterligare och prova på att jobba halvtid.


Jag har ont i ländryggen, rumpan/sätet, höfterna och på framsidan nedanför magen. Runt hela kroppen, kort sagt. Igår när jag körde till jobbet strålade smärtan ner i benet, så det gjorde ont när jag tryckte ner gaspedalen. Jag stapplar fram och går som en sengångare. Det gör ont när jag går, när jag sitter och det är jättsvårt att finna någon sovställning som inte gör ont. Bullar upp med en kudde under benen, en under magen och en som ska stötta bakom ryggen, allt enligt direktiv från sjukgymnasten och från infotext på nätet. Jag undviker att gå i trappor, försöker att hålla ihop benen när jag tar mig upp från liggande sidoläge i sängen, sitter inte med korsade ben, sitter ner och tar på mig strumpor och skor..


Både min barnmorska och min läkare har sagt till mig att det är ok att ta normal vuxendos av Alvedon. Jag försöker ändå att ta så lite smärtstillande som möjligt OM utifall att fostret påverkas på något sätt. Men 2-4 vanliga tabletter om dagen blir det ändå dessvärre. Får max ta 8 per dygn. Alvedonen lindrar värken en del iallafall. Man kan ju se det som så, att barnet kanske inte mår så bra om mamman har ont och blir deprimerad heller, så då tar jag ändå värktabletter för att känna mig bättre.


Hittills har det inte varit någon angenäm upplevelse att vara gravid. Första tredjedelen av graviditeten mådde jag illa och var supertrött, andra tredjedelen kände jag av mina tre myom som tryckte, spände och molvärkte. Nu har jag kommit in i graviditetens sista tredjedel och nu har foglossningen gjort sig gällande.


Jag är så tacksam över att jag har en så förstående och hjälpsam sambo. Han sköter nästan om alla hushållssysslor numera och han frågar flera gånger om dagen hur det är med mig. Kan inte vara lätt för honom heller att se på hur hans flickvän lider.


Så där ja, nu har min käre pluttpojke i magen vaknat. Han sprattlar, sparkar och krumbuktar sig. Precis som om att han vill kalla på uppmärksamhet. När man sen lägger handen på magen så lugnar han sig. Tänka sig, han har blivit så stor nu. Enligt info om min nuvarande graviditetsvecka så ska Nisse ha blivit ca 35 cm lång och väga runt ett kilo. Tänk, lika mycket som ett mjölkpaket. Hans ögon är nästan färdigutvecklade och han har börjat öppna dom.


”Blodkärl bildas i lungorna för att förbereda dem på ett liv utanför livmodern. Blodcirkulationen är fullt fungerande och navelsträng, moderkaka fortsätter att växa för att kunna försörja det allt större fostret. Moderkakan är nu nästan lika stor som bebisen. Även om det fortfarande är alltför tidigt för din bebis att födas så skulle den nu har c:a 70% chans att överleva om den föds på ett sjukhus med rätt resurser. ”

(info från www.blimamma.se)


Nu har vi köpt Nisses barnvagn! En marinblå Brio-vagn. Fann ett kanonerbjudande hos en nätbutik vilket innebar att vi gav totalt 7862 kr för ligg/sittvagn, ett babyskydd till bilen och två basenheter som vi ska placera en vardera i våra bilar vilket gör att det blir lätt att förflytta babyskyddet mellan bilarna. Helt otroligt vilken service det var på beställningen. Jag beställde allting från Kungälv via nätet på söndagsförmiddagen och på tisdag vid lunch fick jag sms-avisering att paketen hade kommit till utlämningsstället hemma. Själva vagnen, som ska kunna användas till Nisse i tre år, kostade 5774 kr. Här är foton på vagnen:


       


Så här ser babyskyddet ut:


 


Babyshopen på nätet skickade även med dessa två saker gratis:

   


Det är verkligen svårt att inte köpa för mycket till lille Nisse. Det är ju så roligt vettja. Här är ytterligare några inköp..

   


Denna spjälsängsmobil/speldosa har  vi fått överta gratis från en kompis till Jörgen:

 

...och även denna amningskudde med Muminmotiv:

 


Vi har även börjat diskutera och räkna på hur vi ska lägga upp föräldraledigheten och vilket namn Nisse ska få. Namnfrågan verkar klurig. Vi har inte samma smak, jag och Jörgen. Och sen har vi efternamnet oxå.. Eftersom vi inte är gifta, så är inte det någon självklarhet heller. Jörgen har så vanligt efternamn tycker jag. Tycker att mitt är bättre. *smile*


Kramisar från Jenny

Av Jenny - 3 november 2012 18:10

Hej!


Många tankar snurrar runt i huvudet nu när man snart ska få sitt första barn. Vem kommer pojken bli lik? Kommer han mest att likna mig eller sin pappa? Han kommer iallafall helt säkert att få blå ögon, eftersom både jag och Jörgen är blåögda. Vi båda var ljushåriga som barn, men det är ju inte säkert att vår kille kommer att ärva hårfärgen. Han kan ju lika gärna bli brunhårig som min mamma till exempel? Oavsett hur han kommer att se ut, så vet jag redan att han kommer att bli världens sötaste gosse. *skrivet ur en mammas perspektiv*   


Här är jag ca 20 månader gammal...  





Av Jenny - 3 november 2012 13:15

Min Mormor


”Döden gör slut på ett liv, inte ett förhållande” Robert Benchley


Den meningen tycker jag är så fin och tänkvärd. Min kära mormor Asta somnade in den 9 januari i år, 2012. Tänkte skriva ett litet inlägg om henne och mina minnen.


 

Mormor Asta 050827


Min mormor var varm, trygg och omtänksam. Hon gav mig kärlek, ställde alltid upp och var alltid mån om att jag hade det bra. Hon kallade mig för sitt ”hjärtebarn”.


Hon var givmild men ändå ekonomisk, var generös med gåvor vid högtider men handlade alltid billigt till sig själv. Hon och hennes väninnor gjorde utflykter till affärer längre bort som hade extrapriser. Då fick dom umgås samtidigt som dom sparade pengar.


Kära mormor var en riktig husmor. Jag förknippar henne mycket med matlagning, bakning och handarbete. Minns med värme hennes underbara korvstroganoff, hennes goda plättar med hemmagjord jordgubbssylt och rotmos med fläsk för att nämna några rätter. Varje jul hade hon med sig sina roliga vita julkakor med färgglad kristyr, strassburgare med strössel på och året runt fyllde hon frysen med hembakta läckra kanelbullar som hon bjöd på när man kom på besök. När vi tittade på tv tillsammans satt hon allt som oftast med sin stickning eller virkning. Hon har tillverkat många fina dukar, sängöverkast och broderade tavlor. Även kläder, både till sig själv och till andra. Till och med mina dockor fick fina kläder.


Jag umgicks mycket med mormor som barn. Hon passade mig när min mamma jobbade. När vi inte träffades hördes vi per telefon varje vecka. Kommer alltid att minnas hennes skånska dialekt och speciella ord som kommer från hennes gamla hemtrakter i Skåne.


 

Jag och mormor 27 december 1978


Här är några andra minnen:


Hur hon ofta går runt i lägenheten med städrocken och städar och fejjar.


Hur hon sitter med huvudet fullt av papiljotter i sin speciella hårfön.


Hur hon varje jul fyller hela lägenheten med tomtar i alla dess former och storlekar. Hon brukade säga att hon hade ”tomtar på loftet”.


Hur hon gjorde saft-isglass och äggtoddy till mig.


Hon älskade att titta på Hem till Gården, Falcon Crest och Dallas. Och Doktor Brinkmann från serien Kliniken - han var ju så trevlig och sympatisk.


Varje dag gick hon på långa promenader, ensam eller med sina väninnor.


Hur hon satt på balkongen i sin baden-badenstol, omgiven av sina pelargoner, och nöp mig ibland med sina tår. Hon tyckte det var roligt att retas på skoj och skrattade gott när hon fick till ett riktigt tjyvnyp. På sitt äldreboende, där hon bodde dom sista åtta åren, fick personalen lekfulla daskar i baken av mormor.


 

Jag och mamma firar mormor som fyller 80 år 020830.


Jag har många fler minnen, men dom kanske jag berättar mer om en annan gång..


Det har gått några månader sedan mormor gick bort och jag vill gärna tro att hon befinner sig i ett underbart land tillsammans med min morfar, hennes bästa väninna Aina och andra nära och kära som redan har gått ur tiden. Nu mår hon gott, har inga krämpor eller bekymmer. Därifrån följer hon mitt liv och närhelst jag tänker på henne så känner jag hennes närhet.


Min mormor var den bästa mormorn i hela världen!


 

Tack för alla vackra minnen
tack för alla fina år
Du finns alltid vid min sida
vart hän min vandring går
Fast jag bara blott i drömmen
dina kramar nu kan få
är det du som ger mig värme
när min dag är grå

  

(Fin låttext från Streaplers)

 

 


Här är en av sångerna som spelades på mormors begravning, Fields of gold:

 


Presentation

Fråga mig

15 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2014
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Gästbok


Skapa flashcards