Direktlänk till inlägg 23 januari 2014

Att bli mamma.. Hur kändes det då och hur blev det så här i efterhand?

Av Jenny - 23 januari 2014 19:30

Hej!


Snart, om 22 dagar rättare bestämt, kommer min älskade son att fylla ett år. Ett år har gått sen mitt liv förändrades totalt och jag blev mamma. Det var jättetungt i början eftersom jag drabbades av förlossningsdepression. Idag hittade jag ett papper där jag hade skrivit ner hur jag mådde en månad efter att Erik fötts. Dessa tankar hade jag då:


"Jag är besviken och ledsen över att ingenting blev som jag förväntade mig."

"Jag känner inte igen mig själv. Ska ju vara glad nu när mitt livs största dröm har gått i uppfyllelse.."

"Så fort det blir jobbigt, så har jag inget tålamod. Blir gråtfärdig vid motgångar. "

"Är trött och har ont. Är trött på att vara handikappad.."

"Blir nervös och orolig över att vara ensam med mitt barn."

"Drömmer nästan varje natt om att min son ligger i sängen och att han har kvävts eller att han är ihjälklämd."

"Upplever inte så mkt "bebislycka"."

"Har alltid drömt om att skaffa flera barn. Känns jobbigt att föreställa sig ytterligare en graviditet. "

"Tycker att det är mkt jobbigt med ett barn. Hur ska det inte då kännas att ta hand och räcka till för ett till barn?"

"Är skuldmedveten gentemot Jörgen. Har dåligt samvete för att jag inte orkar och att jag inte räcker till.. Han får dra ett sånt stort lass anser jag. Han är tålmodig och en riktig klippa."

"Vill känna mig duktig. Istället känner jag mig svag och orkeslös."


Ja, så här upplevde jag livet i mars förra året. Kan inte låta bli att reflektera över hur det känns nu, när tiden har gått och jag har kommit in i mammarollen mer. Jag minns dom där första ca 3-4 månaderna som om jag levde i en konstig omtumlande bubbla. Hela jag svämmade över av motstridiga känslor och tunga tankar. Jag var ledsen och besviken och inte fanns det någon att skylla på heller att allting blev som det blev. Jag anklagade mig själv istället och kände mig misslyckad för att jag inte kände att jag klarade av att vara en lyckad mamma på direkten.


Idag känns denna sk depressionsbubbla väldigt avlägsen. Helt otroligt hur hela jag har förändrats på denna relativt korta tid. Nu är jag genuint lycklig och ångrar inte en sekund att jag fick Erik. Det var värt allting. Nu känner jag mig stark, både fysiskt och psykiskt. Jag har funnit mig själv igen kan man säga. Livet är helt annorlunda, men jag uppskattar det enormt. Det ÄR tufft att ha hand om en liten bebis, men det är so worth it. Tycker att det är härligt att få ge så totalt av mig själv till denna lilla underbara människa som vi har skapat. Jag behöver inte, och jag har inte tiden, att fokusera lika mycket på mig själv längre och det är skönt. Jag duger som jag är. Sen är det ju klart att jag behöver ha egentid, när jag får hämta andan från mammarollen, men det är ju en helt annan femma. Jag känner att få barn, det är meningen med livet. Iallafall för mig.   


Kvinnokroppen är ju funtad så att man ska, till viss del, glömma bort det jobbiga med att bära och föda fram ett barn. Om det inte vore för dessa "glömskehormoner" så skulle det inte finnas så många barn i världen. Nu vet jag att min graviditet och förlossningen var skitjobbig, men hur hemskt det verkligen kändes minns jag inte. Och lika bra är det. Nu är jag sugen på att skaffa ett barn till. Är optimistisk och hoppas att ytterligare en graviditet inte kommer att bli lika tuff. Jag beställer ett stycke lätt graviditet, tack, hehe. Because I´m worth it. ;-)


Återstår att se när det är dax att börja försöka igen. Jag fyller ju faktiskt 36 år i år, så den biologiska klockan tickar på.. Och man vet ju inte hur snabbt man får "till det". Sist fick jag ju två missfall innan Erik kom. Men, en sak är klar, innan vi försöker igen så ska jag gå ner i vikt och komma i form mer.


Jag vill gärna tro att jag slipper att bli så deppig efter förlossningen, om vi får ett barn till. Nu är jag mer rutinerad och vet vad som väntar. *håller tummarna*


Kram från mig!

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Jenny - 3 juni 2014 20:48

Hellou!   Nu har Erik hunnit bli 15 månader och jag mår toppen! Har gått ner alla 18 gravkilon plus några extra kilon och alla fysiska och psykiska besvär är borta. Jippey!   Erik väger 12 kg och är 80 cm lång. Världens snällaste unge är han....

Av Jenny - 8 mars 2014 08:23

Hej!   Nu har Erik fyllt ett år! Stora killen kan inte gå själv ännu, men det är nog bara en tidsfråga innan han släpper taget och stapplar iväg på egen hand.   Han säger två ord: "den" och "där". Allting ska pekas på och så säger han den nä...

Av Jenny - 5 december 2013 10:35

Morsning korsning!   Holy macaroni vad snabbt tiden går och vad fort lillskrutten utvecklas. Ja, jag vet att jag skrev det även i mitt förra inlägg men så är det verkligen. Nästa vecka fyller min lille pojke tio månader. Han har upptäckt att geno...

Av Jenny - 23 november 2013 16:51

Hellou!   Jag är ensam hemma just nu. Är tyvärr förkyld och har nackspärr. Även om det finns en del städande som jag skulle behöva göra, så är det bara att strunta i det och sitta ner och ta det lugnt. Klarar ju inte av att göra något när huvudet...

Av Jenny - 4 november 2013 21:06

Tjenare!   Tiden går fort. Min son har snart hunnit bli nio månader och jag har inte kännt att jag har haft ro, tid och fokusering att skriva här. Vilket är himlans synd, eftersom det man skriver blir ju ett minne. Med tiden glömmer man ju bort e...

Presentation

Fråga mig

15 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2014 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Gästbok


Skapa flashcards