Morsning korsning!

Holy macaroni vad snabbt tiden går och vad fort lillskrutten utvecklas. Ja, jag vet att jag skrev det även i mitt förra inlägg men så är det verkligen. Nästa vecka fyller min lille pojke tio månader. Han har upptäckt att genom att sätta det ena benet framför det andra, så kan man förflytta sig framåt och få en annan översikt över saker och ting. Gissa om min rygg kommer att ta stryk nu när jag ska gå framåtböjd och hålla lilleman i händerna när han stapplande tar sig framåt. Men det är sånt man får ta.

Sen några veckor tebax har Erik lärt sig att själv sätta sig upp från liggandes på magen. Denna färdighet måste såklart praktiseras, så först kryper han några meter, sen ska han sätta sig upp, sen kryper han några meter till, och sen är det dax att sätta sig upp igen. Jag är imponerad över vilken balans han ändå har och hur stadig han är i kroppen. Tänka sig, för ca sju månader sedan kunde han knappt ens lyfta sitt huvud. Då var han så liten och ömtålig på något sätt. Nu är han en tämligen orädd, stadig, social kille med bus i blicken, sökandes efter nya äventyr och saker att upptäcka. Han har oxå börjat ställa sig upp på knä, stödjandes mot olika möbler. Återstår bara att han ska lyckas ta sig upp från knäna till stående ställning..

Erik är en riktig charmör. Han ler åt var och varannan människa han möter och visar stolt upp sina åtta små tänder (fyra stycken nertill och fyra upptill). Hans röstresurser är det heller inget fel på. My god, vad han kan babbla och jollra nu. Och högt pratar han oxå. Folk vänder sig om i mataffären när man kommer körandes med honom i vagnen. Igår, efter barnrytmiken,  påpekade rytmikläraren glatt att Erik har en rejäl stämma. Ni undrar kanske vad han säger? Ja, det undrar jag oxå. Ibland låter han så allvarlig på rösten precis som om han berättar något riktigt viktigt.. Da, da, da, daaa... Häh, häh, häää! Mmm! Mmmmm! Mammammamm! Och så lite pruttljud med munnen titt som tätt. Han låter faktiskt jättegullig.

Idag skrattade jag åt honom. Hur söt får man vara egentligen!? Vi satt framför varandra på golvet. Jag sjöng för honom och han klappade händerna och vickade med huvudet åt sidorna, precis som om han diggade med i melodin. Urgulligt verkligen. Han verkar så medveten numera. Jag häpnar. Gömmer dessa fina stunder i mitt minne. Hoppas att jag aldrig glömmer detta. Tiden går ju som sagt så fort.

Kärleken till min son växer sig starkare och starkare och starkare för var dag som går. Ju äldre han blir och ju mer han utvecklar en egen personlighet, desto mer kär blir jag i honom. Han är mitt hjärtegull och solen i mitt liv. Kära, älskade unge. I mina ögon är du underbar. Älskar att se på dina fina blåa ögon. Älskar hur dom lyser av glädje och nyfikenhet. Älskar din lilla gulliga näsa och din fina mun. Älskar när solens strålar lyser igenom ditt blonda hår som nu börjar bli så långt så att det spretar busigt åt alla håll. Älskar att smeka ditt babymjuka hår och pussa dina goa runda kinder. Lycka är att få dig att kikna av skratt när jag till exempel pruttar med munnen på din mage när vi byter blöja eller när vi leker tittut-leken. Jag kan göra alla möjliga fåniga grimaser för att locka dig till skratt.

Dessa stunder värmer. Dessa stunder är obetalbara. Jag skulle kunna göra allt för dig, min son.

Visst gör det ont när du bits, slår till mig i ansiktet så att jag nästan ser stjärnor eller klöser mig så att jag nästan börjar blöda. Men, det är ok ändå eftersom det är du. Det är svårt att bli arg på dig när du lappar till mig och sedan ler med hela ansiktet när jag säger aj! Din lilla busunge där.  

Nu verkar det som att jag har slutat att amma.. Det är knappt så att jag vill erkänna det för mig själv. Känner ett sådant vemod över detta. Så fina stunder är till ända. I söndags ammade jag lilleman ordentligt för sista gången. Kunde inte låta bli att fälla några tårar då. Det kändes som ett farväl. Knasigt kanske, men så känner jag. Vet att det kommer att kännas bättre om några veckor när jag har vant mig. Det var en omställning när jag började att amma honom, och likaväl nu blir det en omställning att sluta. Hoppas att jag inte får mjölkstockning. Men än så länge känns det ok. Brösten spänner inte alltför mycket.

Kram från Jenny

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hellou!   Nu har Erik hunnit bli 15 månader och jag mår toppen! Har gått ner alla 18 gravkilon plus några extra kilon och alla fysiska och psykiska besvär är borta. Jippey!   Erik väger 12 kg och är 80 cm lång. Världens snällaste unge är han....

Hej!   Nu har Erik fyllt ett år! Stora killen kan inte gå själv ännu, men det är nog bara en tidsfråga innan han släpper taget och stapplar iväg på egen hand.   Han säger två ord: "den" och "där". Allting ska pekas på och så säger han den nä...

Hej!   Snart, om 22 dagar rättare bestämt, kommer min älskade son att fylla ett år. Ett år har gått sen mitt liv förändrades totalt och jag blev mamma. Det var jättetungt i början eftersom jag drabbades av förlossningsdepression. Idag hittade jag...

Hellou!   Jag är ensam hemma just nu. Är tyvärr förkyld och har nackspärr. Även om det finns en del städande som jag skulle behöva göra, så är det bara att strunta i det och sitta ner och ta det lugnt. Klarar ju inte av att göra något när huvudet...

Tjenare!   Tiden går fort. Min son har snart hunnit bli nio månader och jag har inte kännt att jag har haft ro, tid och fokusering att skriva här. Vilket är himlans synd, eftersom det man skriver blir ju ett minne. Med tiden glömmer man ju bort e...