Vill inte, vill inte, vill inte!

Nu har jag snart bara två timmar kvar att jobba här.. Det känns riktigt tråkigt att behöva sluta.. Snyft. Känner mig sorgsen inombords. Det här är den hittills bästa arbetsplatsen som jag har varit uthyrd till sen jag började jobba som konsult för två år sedan. Det är tillfällen som dessa som gör att man önskar att man inte var konsult.. När man är tvungen att sluta när man har kommit in i rutinerna ordentligt, man har fått kläm på företaget och man trivs med kollegorna. På detta företag har det varit lagom mycket att göra, arbetstiderna har ju varit underbara (8.30-14.30), bara 11 anställda vilket har gjort att det blir mer personlig atmosfär och alla kollegorna har varit på samma nivå, alltså ingen hierarki. Nä, det känns riktigt tråååkigt att säga hejdå denna gång.. Hoppas att mannen som jag ska hälsa på i helgen kan muntra upp mig. Jag vet att han kan det. :-) Han får trolla bort all min deppighet. Jag är övertygad om att dom där magfjärilarna som han framkallar gör att jag kommer att må som en prinsessa. *ler stort*

Kramelikramis!

Idag har jag gjort ett test i en tidning. Det är kul med test, men man får ta dom med en nypa salt såklart. Dagens test innebar att man kunde ta reda på vilken personlighetstyp man är och jag tycker nog att mitt testresultat stämde ganska bra: Vanligtvis väldigt populär (ähum, populär och populär.. det beror ju på hur man ser det..). Starka band till hemmet och familjen (det stämmer faktiskt väldigt väl tycker jag). Uppträder lugnt och oroar mig sällan (jag är för det mesta lugn förutom när jag får mina barnsliga spralliga ryck *fniss*). Är ofta konsekvent, lojal och beskyddande (ja det stämmer faktiskt). Har förmågan att se helheten och planerar långsiktigt (det beror helt på vad det gäller..).

En intuitiv tänkare som är flexibel, verbal och socialt begåvad (min intuition funkar ganska bra för det mesta och eftersom jag jobbar som konsult och byter arbetsplats ofta, måste jag säga att jag är väldigt flexibel. När jag känner mig bekväm med människorna jag umgås med, så har jag inga problem att vara social heller). Fantasifull, empatisk och omhändertagande (jag har en rejäl skopa med fantasi och jag månar om mina nära och kära, så det där sista stämmer också bra). Ja men det där testet stämde ju faktiskt riktig bra. Blev faktiskt ganska förvånad för det är långifrån alla test som gör det.. :-)

Som ni vet har det snöat rejält de senaste dagarna i Uppland. När årets första snö kommer, så kallas det inte för vinter bland oss 08:or, utan det kallas för ”snökaos”. Vi blir lika förvånade och tagna på sängen varje år som snön kommer verkar det som. Bilar kör av vägen och tåg- och busstrafiken står still eller dras med stora förseningar.. Hörde någonstans att regeringen har dragit in på resurserna när det gäller snöröjning för de menar på att vi knappt har någon vinter längre.

Allt detta snöande har inte påverkat mig mycket mer än att jag har fått planera min restid lite annorlunda. Jag har räknat med att det blir förseningar i kollektivtrafiken och har således åkt hemifrån en halvtimme tidigare och kommit hem en halvtimme senare än normalt. I måndags körde bussen fast i snön vid en busshållplats på vägen hem från jobbet. Jag satt som vanligt och sov när jag väcktes av att chauffören rusade motorn och gasade järnet för att komma loss. Men det gick inge´vidare, så vi resenärer fick invänta en annan buss och byta till den istället.

Jag tycker att det ser så otroligt fint ut med all snön. Vi har fått runt 40 centimeter snö. I måndags när jag hade tvättstugan på kvällen passade jag på att ta ett kort på min innergård för att visa er hur mycket snö som kommit. Ni kan se fotot längst nederst i detta inlägg. Älskar när alla träd och granar är snötäckta. Det ser så mysigt vintrigt ut då. :-D

Tyvärr är det redan plusgrader och snön håller på att töa för fullt nu. :-( Det är brunslaskigt och moddigt överallt. Vet ni vad jag verkligen avskyr? Jo, det är när man går längs med ett hus och det droppar ner från taket..rakt ner i hårbotten på en! En stor kall droppe mitt uppe i knoppen som sedan rinner längs med hårbotten. Iiiih, vad obehagligt jag tycker att det är! Jag ryser bara vid tanken. Jag har de senaste dagarna fått flera såna där dummis-droppar i kålan. Blää. :-S Är det fler än jag som vill bojkotta såna där takdroppar eller gör jag en höna av en fjäder kanske? *smile*

Nu ska jag berätta något tråkigt.. Imorgon jobbar jag min sista dag på det där investmentbolaget som jag har varit uthyrd till i nästan två månader. Jag har njutit i fulla drag av att få sluta redan kl 14.30 på dagarna. Arbetskollegorna och arbetsuppgifterna har varit underbara! Så det är med sorg som jag lämnar detta ställe.. På måndag börjar jag på ett nytt företag och då är jag tvungen att jobba ända till kl 17.30 Vilken omställning det kommer att bli! :-o Tur att detta uppdrag bara varar en vecka. Eftersom jag har flera mils hemresa så tar det sin lilla tid att komma hem, så det kommer nog att kännas som om halva kvällen tagit slut redan..

Vad tråkigt.. Nu har klockan hunnit bli så där mycket igen, så jag hinner inte skriva om allt jag tänkte skriva om denna gång. Jag är i alla fall jätteglad, för imorgon efter jobbet ska jag ta bilen och åka upp till min snygging som bor över 30 mil härifrån. Vi ska umgås hela helgen. Det ska bli så underbart. Jippey! :-D

Hejdå och god natt!

Avslutar med ett meddelande från banken: ”På grund av den nuvarande finanskrisen har vi designat en ny spargris, som passar bättre. Spargrisen kan hämtas på Ert lokala bankkontor.”

Hej alla vänner!

Nu är jag faktiskt ledsen i ögat... Jag har haft så mycket att göra dom senaste dagarna så jag har inte hunnit skriva i min kära blogg.. Det är jättetråkigt för jag tycker faktiskt att det är både roligt, avkopplande och skönt att få skriva om allt mellan himmel och jord här. Jag har under dom senaste dagarna kommit på saker som jag skulle vilja ta upp här, och så har jag inte haft tid att skriva. *suck* Faktum är att jag inte har tid att skriva något längre inlägg nu heller.. :-(

Hoppas att ni iallafall har det bra ni som läser detta. Hm, det låter som att jag skriver ett personligt mail till er. Jag vet ju inte vem ni är. Faktum är att jag i dagsläget bara känner/vet om ca 3-4 personer som brukar läsa vad jag skriver här.. Men jag har ju mellan 20-30 besökare i snitt dagligen (rekordet är 37 st på en dag! Kuligt!) så helt klart är det några fler än dom jag känner som läser. :-D

Nu är det sängen nästa som gäller för lilla mig. Hoppas att jag får tid att skriva mer imorgon. *smile* Avslutar detta blogginlägg med några tänkvärda talesätt/ordspråk:

"Om jag gör som jag alltid har gjort, så blir det som det alltid har varit..." 
 
"Om vi aldrig har tid, hur kan vi då ta oss tid" 
 
"Endast de som vill vidare, kommer vidare" 
 
"Ibland finns människans storhet i hennes litenhet"

Godnatt alla där ute i cyberrymden.. Kramis

HEJ!

Ikväll har jag varit och grattat min halvlillasyster Caroline som fyller 21 år. Hon bor fyra mil härifrån. Det var kul att träffa mina syskon! Alla fyra var samlade. Vi passade på att önska Caroline en trevlig resa för på onsdag åker hon iväg till Bali och Thailand under tre månader. Förra året var hon i Australien i ett år. Man kan säga att hon är globetrottern av oss syskon. ;-D Själv har jag inte ens varit utanför Europa. Jag älskar att resa, så en vacker dag kommer jag förhoppningsvis att besöka en annan världsdel. Men Europa går inte av för hackor. Jag har fortfarande mycket kvar av Europa att uppleva. :-)

Jag hinner inte berätta så mycket av denna kväll för nu är det dax för mig att krypa till kojs. Men här nedan kan ni se olika kort från ikväll på mina syskon och syskonbarn. Jag är både en stolt moster och en stolt faster. *smile*

Min blogg heter "AMOR VINCIT OMNIA" som betyder "Kärleken övervinner allt" på latin. Appropå kärlek har jag funnit en vacker sångtext till en ballad som Sonja Aldén framför. Sången heter "Du får inte"...

Du får inte knacka på min dörr
om du inte är beredd och komma in
du får inte göra om mitt namn
och börja kalla mig för din.
Du får inte vandra på min väg
utan att visa mig ditt mål
och inte stjäla av min godhet
för att fylla upp ditt hål.

Och du får inte riva mina murar
som jag omsorgsfullt har byggt
om du inte skyddar mina drömmar
så att jag kan somna tryggt.

Och du får inte ha mig som en dröm
när jag vill va' din verklighet
du får inte säga att du hoppas
om du inte tror du vet.

Men du får ta den tid du behöver
för att förstå vad det är du vill
du får be en bön att tiden
du behöver räcker till.
Och du får samla dina tankar
så att två själar kan få ro
och så att allting som vi lovade
oss själva kan få gro

Och du får inte andas på min panna
inte få mig falla mer
om du inte sen kan stå för
all den oreda du ger.
Och du får inte röra vid mitt hjärta
som om allt var uppenbart
när jag önskar inget hellre,
än att du gör allt emot mig snart.

Kompakt tystnad. Huset sover. Jag öppnar ögonen litegrann och kikar på klockan som står bredvid sängen. De röda digitala siffrorna visar 07:26. Det är lördag morgon. Jag sluter åter mina ögon. För en vecka sedan låg jag bredvid en snygg man och njöt av hans närhet. Nu ligger jag ensam. Sängen är varm och skön. Funderar på om jag ska ligga kvar eller stiga upp. Igår kändes det som att jag hade en förkylning på gång. Jag känner efter lite… nej idag känns det bättre tack och lov. Jag stannade hemma från dansen igår. Var alldeles för utslagen för att åka iväg. Kröp i säng redan vid 22-tiden och slocknade som ett ljus. Trots att det var fredagskväll..

Funderar åter på om jag ska ligga kvar under det varma täcket eller om jag ska gå upp. Bestämmer mig för det sista alternativet. Jag känner mig underbart utvilad och tycker att det har sin charm att vara uppe när de flesta andra fortfarande sover.

Drar på mig ett par joggingbyxor, en t-shirt och en fleecetröja. Vinklar upp persiennen och blir alldeles hänförd. Världen som möter mig där utanför är alldeles vit. Årets första ordentliga snöfall har kommit. Jag öppnar balkongdörren och kliver ut.

Står där stilla och insuper det vackra vinterlandskapet. De stora snöflingorna liknar bomullstussar. De faller sakta och majestätiskt ner från himlen. Några faller från höger, några från vänster, andra singlar rakt ner och en del flyger lite upp och ner, precis som om de inte kan bestämma sig vart de ska någonstans. Luften är alldeles tjock med vita vackra flingor.

Det är fortfarande skumt ute. Precis som om natten inte vill släppa taget och ge plats åt den nya dagen. Snön ligger som ett täcke på marken och dämpar alla ljud. Det är riktigt tyst. Skulle nästan kännas som ett helgerån att ens våga bryta stillheten. Det känns som att naturen håller andan och är häpen över den nya årstiden som gör entré..

Minuterna går. Jag fryser inte. Det blåser knappt något alls. Jag känner mig glad inombords. Längtar faktiskt efter att få åka skidor. Skulle vara kul att ge sig ut på tur i naturen och ha med sig smörgåsar och varm blåbärssoppa. Eller varför inte sätta på sig pjäxor och slalomskidor och glida ner för backarna. Efter några timmars åkande ställer man skidorna utanför värmestugan och kliver in i den sköna värmen inomhus. Då skulle jag gärna beställa varm choklad med vispgrädde. I min värld hör slalomåkning och varm choklad med vispgrädde ihop.. Mums fillibabba. :-)

Jag vänder mig om och går in igen. Nu är den underbara helgen här. Om ett tag ska jag iväg för att få en 90 minuters helkroppsmassage. Visst är det synd om mig? *smile*    

Vinterkramar från Jenny!

Imorse satt jag på tåget på väg till jobbet. Jag hade sällskap av min bästis Mia. Rätt var det var så började det kittlas i snoken. Ah-Ah-Ah-Atjhoo! Pinsamt, snoret hängde runt kranen på mig. Fort fram med pappersnäsdukarna som jag till min lycka hade stoppat på mig innan jag lämnade lyan. Jag snöt mig både länge och väl för det kändes som att jag hade ett kilo snor i varje borre. Jag och Mia pratade ett tag till och nähe... tror ni inte att kittlet var tillbaka!! Försökte inte tänka på att det kändes som att någon viftade med en fjäder under näsan.. men det var ju döfött! Aaaatjhoo! Aaaatjhoo! Fram med fler näsdukar. Jag skojar inte, så där höll jag på hela vägen in till stan. Jag avverkade en mindre regnskog av näsdukar.. När jag kom till jobbet gjorde jag en grimas åt min egen spegelbild. Jag såg ut som en A-lagare med värsta röda kranen!! *stön*

Nu är det lunchrast och jag orkar inte gå ut och gå som jag brukar. Mitt huvud känns som bomull och det kittlas fortfarande i näsan. Min närmsta kollega som jag delar kontor med är rädd för att jag ska smitta henne. Hon tycker att jag låter jätteförkyld. Nä, vet ni vad, jag kan inte vara sjuk nu när det är helg. Jag tänkte ju dansa ikväll... Hm.. Det här snoreriet är nog övergående. *hoppas* Vi får helt enkelt se vad som händer och fötter ikväll. :-)

Har ni hört att Lasse Kronér ska bli årets julvärd på tv? På julafton är det han som får det stora uppdraget att tända ett ljus och hälsa Kalle Anka och hans vänner välkomna tebax. Jag vet att jag nu är 30 bast och jag vet att jag har sett på Kalle varje år så länge jag kan minnas.. Men detta faktum kommer inte att hindra mig från att sitta bänkad framför tv:n kl 15 även denna jul! En jul utan Kalle är ingen riktig jul, sanna mina ord. Mina favoriter är Askungens möss (coolt att kunna pricka nålsögat och föra genom tråden med hela sin arm!), Lady & Lufsen när dom pussas (haha, tänk så det kan gå när man suger på en spagetti!) och så Musse, Kalle och Långbens husvagnssemester (Långben är ju hur groovy som helst när han ropar bak till dom andra: Jag tog väl ner er lugnt och försiktigt va?).

Vet ni, när jag var litet barn försökte jag att konstruera en likadan anordning som Kalle har när han ska vakna i husvagnen. Jag knöt fast ett snöre i mitt täcke och den andra änden knöt jag fast runt skruven på baksidan av min väckarklocka (på den tiden hade jag ingen klockradio utan en sån där gammaldags väckarklocka). Jag var så stolt över min konstruktion må ni tro. Tanken var ju att täcket skulle dras av mig när jag låg i bingen. Men den funkade inge´ vidare. När klockan ringde och snöret började att snurras upp, ja då rörde sig väckarklockan mot täcket istället för tvärtom eftersom klockan var lättare än täcket. Haha! Vad knasigt. Men ni ska tänka att jag var ju bara ett litet barn. *fniss*

För att återkomma till Lasse Kronér, så tycker jag att han passar perfekt som julvärd. Han är snäll, trevlig och folkkär. :-)

Nu är det snyt-dax igen.

Krax krax på er!

Har ni sett programmet Bröllopsform någon gång? Det här var andra gången som jag såg det programmet. Kvällens avsnitt handlade om Patrik och Nina som har varit gifta i sex år. De bor tillsammans med sina barn Anton, fyra år, och Linus, sex månader. Deras förhållande var fyllt av äventyrslust och gemensamma intressen men nu är alla intressen lagda på hyllan och paret har blivit två soffpotatisar som inte längre orkar bry sig. Utöver det haltande äktenskapet har de även lagt på sig en hel del vikt, tillsammans drygt 20 kilo sedan bröllopet. Psykologen Eva Rusz och före detta brottaren Martin Lidberg hjälper paret att hitta formen och tända gnistan för dem igen.

Tjejen Nina var superduktig! Hon lyckades gå ner 13 kilo på två månader. Wow säger jag bara. Hon måste ha kämpat på som ett djur. Jag skulle gärna oxå haft Martin Lidberg som tränare. Min mamma som jobbar på Idrottshögskolan har träffat honom flera gånger. Han är enligt henne jättetrevlig.

För cirka fyra år sedan var jag med i Viktväktarna. Jag har aldrig varit överviktig om man ser till BMI (= Body Mass Index), men varje år pendlar jag flera kilo upp och ner i vikt. Det är störande att jag inte kan hålla en stadig vikt. Uppgång på hösten och nergång på våren - så har det varit varje år för mig. När jag var med i Viktväktarna gick jag ner sju kilo. Vadå, tänker kanske ni, det var väl inte så mycket. Nä kanske inte, men i mina ögon såg man ändå stor skillnad. Min målvikt då var att gå ner till 62 kg. Idag väger jag cirka 68 kg.. :-I

Men jag tänker inte sluta kämpa. Jag tror att det är när man ger upp och tänker att det inte är någon idé att gå ner... eller tänker att jag kommer aldrig att klara det... Det är då man är ute på hal is. Jag har hittills (peppar, peppar!) aldrig låtit min viktuppgång gå för långt. Jag går upp till en viss vikt när jag inte trivs med mig själv längre och då får jag äntligen tillräckligt med motivation att sätta igång och träna ordentligt. Ska bli spännande att se vad som händer med kroppen när jag har fött barn.. jag skriver när jag får barn, och inte om, för man måste tänka optimistiskt. ;-D

Jag tyckte förresten att Viktväktarna hade ett bra program och goda idéer för att lyckas gå ner i vikt. Jag gillar idén att inget är förbjudet att äta, utan att man kan äta allt men i måttliga mängder. Det tankesättet passar mig.

Häromdagen fann jag en intressant länk om kost. Världens forskare inom kost har börjat komma fram till nya rön om vad vi stoppar i oss. Vi har ju varit hjärntvättade i några decennier nu. Äntligen kan man äta vispgrädde då och då med gott samvete.  www.kostdoktorn.se  Läs själva och begrunda. :-)

Tidigare idag var jag till Panduro Hobby och handlade pysselgrejor. Jag har varit sugen på att pyssla i flera dagar nu och nu har jag gjort slag i saken och handlat hem lite roliga grejor. Här ska pysslas! Tjohoo! :-D

Nattiskram!

Ps. Måste ju berätta att jag fortfarande inte har druckit vare sig cola eller energidricka på fyra dagar nu. Det har inte varit några problem alls konstigt nog. Enda skillnad jag har upplevt är att jag är såå trött! Tidigare när jag blev trött knäppte jag alltid upp en cola eller en energidryck och drack så blev jag piggare. Men nu har jag inte gjort det och istället fortsatt att vara trött.. Får se om tröttheten försvinner med tiden?? Ds.