Alla inlägg under september 2008

Av Jenny - 29 september 2008 08:15


Godmorgon på er!


Monday morning..

Aaah, visst blir man lite sugen på att hoppa upp ur sängen och sätta på en svängig rock 'n' roll-låt?! Gör som jag och papegojan Harald vettja! Glöm att ni har en hel lång arbetsvecka framför er, släpp alla era hämningar och shejka järnet! *skratt*


Av Jenny - 28 september 2008 18:26


Hejsan!

Nu är jag klar med ”Projekt Loppisfynd”!

Totalt för möbeln och tillhörande material betalade jag ca 220 kr.

Här nere ser ni ett kort på hallmöbeln som den såg ut igår, ett annat kort på när jag sandpapprar så att svetten lackar (tihi!) och under det ett kort på hur möbeln ser ut efter att jag har slipat, strykt på tre lager färg, satt dit ett handtag (som jag hittade i mina gömmor) och slutligen klätt om sitsen med nytt tyg. Jag är nöjd med tanke på att jag har åstadkommit detta med dubbelsidig lunginflammation, smittande nageltrång, upp-o-ner-vänt ryggskott, maximal vattuskräck och, det som Pippi Långstrump kallade för, spunk! Eh, överdrev jag nu igen? Okej då, jag är ju ”bara” förkyld och lite febrig. *fniss*

Längst ner kan ni se vart min smörkärna (vet fortfarande inte om det är rätta namnet för denna sak?) hamnade. Vet inte om jag är helt nöjd med placeringen, men den får vara där tills jag kommer på vart jag ska ställa den istället. :-)

Den där filmen ”Kärlek under Kolerans tid” som jag hyrde igår var inte någon höjdare.. Den får på sin höjd två colaburkar av fem möjliga utav mig. Tyckte att skådespelarna spelade dåligt, dom hade misslyckats med sminkningen för att skådespelarna skulle se äldre ut och själva handlingen var sådär.. Rätt var det var så befann sig mina tankar någon helt annanstans, vilket ju var ett rätt tydligt tecken på att filmen inte var någon höjdare. That´s my opinion, men smaken är ju som baken. Om du skulle se filmen kanske du skulle tycka bättre om den?

Nu ska jag värma på lite middag och sen är det nog inte omöjligt att jag sjunker ner i ett varmt skönt bad.. :-D

Kramkalas på er!



Av Jenny - 27 september 2008 15:36


Det är lördag och min fjärde dag som levande död.. Har feber även denna dag. Men nu börjar jag ledsna på att vara sjuk.. Jag har långtråkigt och känner mig rastlös. Sväljer en Alvedon och gör mig iallafall iordning för utgång. Tur att jag har min bil som kan ta mig dit jag vill, eftersom jag inte orkar gå så långt just nu.


Jag åker bort till en loppmarknad som ska lägga ner sin verksamhet. Dom har total utförsäljning med 50 % nedsatt pris på allt. Här hittar jag två saker. En gammal hallmöbel för 70 spänn och en gammal smörkärna (eller vad den heter) för 160 spänn. En gubbe tyckte visst synd om mig när jag kom släpandes på mina två nygamla inköp, för han erbjöd sig att bära min smörkärna till bilen. Hyggligt av honom!


Jag åkte vidare till tygaffären för att köpa mig lite tyg. Småpratade lite med tanten i kassan. Det visade sig att jag kommer att få en liten tygbit över efter att jag har använt det jag behöver till mitt lilla projekt. Tanten föreslog att jag kunde använda den tygbiten som snuttefilt tills jag blev bättre. Haha! Jag måste sett och låtit riktigt risig eftersom hon tyckte att jag såg ut att vara i behov av en snuttefilt. *smile* Jag måste erkänna att bättre har jag mått.. Det kittlade konstant i näsan och av någon anledning gjorde kittlandet att jag fick tårar i ögonen. Var tvungen att gå ut till bilen och snyta mig innan jag kunde gå in i affären igen.


Sen bar det av till färghandeln för att införskaffa lite mer grejor.. Lite färg, en pensel, två olika sorters sandpapper och en sån där slipkloss. Här kommer trevlige Håkan (som har jobbat i färghandeln hur länge som helst typ) fram till mig och vi pratar lite om gemensamma vänner och dansmaran i Ö-vik. Jag varnar honom för att stå alltför nära mig eftersom jag är dunderförkyld.


Sen blir det även en snabbvisit till Mekonomen för att hämta ut mina nya hjulsidor som jag har beställt. På vägen hem från Ö-vik lyckades jag nämligen tappa en hjulsida på bilen och eftersom mina tidigare hjulsidor har utgått ur sortimentet (är det inte typiskt!), så blev jag tvungen att beställa fyra stycken av en ny modell istället. Jag vet inte hur många nya hjulsidor jag har behövt köpa genom alla mina år som bilägare? Det är några stycken vid det här laget. Numera lägger jag ner lite mer pengar på dom, för att få bättre kvalité som sitter fast bättre. Men nu hade alltså en ramlat av iallafall..


Jag skämtade med mannen i kassan och sa att jag skulle klistra fast hjulsidorna med Karlssons Klister hädanefter! Hm, undras om det är en så bra idé? ;-D Någon annan som har något bra tips på hur man får hjulsidorna att sitta bättre? Dom får ju samtidigt inte sitta fast för hårt, för då är ju risken stor att dom går sönder när man ska ta av dom för däckbyte..


Mitt sista stopp blev till videoaffären. Här hyrde jag en romantisk historisk drama som heter "Kärlek i Kolerans tid". Så här står det på baksidan:


"Unge Florentino förälskar sig i den vackra men egensinniga Fermina, som han har känt sen barnsben. Men Ferminas far sätter stopp för deras kärlek och Fermina blir istället gift med läkaren Juvenal Urbino. Florentino kan inte glömma sin älskade Fermina och väntar hoppfullt på henne. 53 år, 7 månader och 11 dagar efter att han första gången erkänt sin kärlek för henne, får han en ny chans - när Urbino dör."


"Kärlek i kolerans tid" är Mike Newells (Fyra bröllop och en begravning, Harry Potter) storslagna filmatisering av Nobel-pristagaren Gabriel Garcia Marquez bästsäljare om kärlek som aldrig vill dö. I rollen som den lidelsefulla Florentino ses Javier Bardem, som vann en Oscar för sin roll i storfilmen "No Country For Old Men".


Jag berättar sen om filmen var sevärd. :-)


Nu är jag hemma igen. Totalt utschasad måste erkännas.. Egentligen ska jag hålla mig hemma eftersom jag fortfarande är sjuk, men jag kunde inte låta bli att ge mig ut.. Nu ska jag bara vila lite, innan jag påbörjar mitt nya lilla projekt. Här kan ni se mina nya grejor. :-) Tjingeling.




Av Jenny - 26 september 2008 19:38


Här är två fina ballader..


Första sången handlar om filmen The Notebook. En riktigt fin kärleksfilm som jag såg för första gången i våras. Oj vad mina tårar rann på slutet! Jag rekommenderar er att se denna film om ni inte redan har gjort det.. Sången Eyes of blue är en underbart fin ballad som får mig att vilja sväva ut på dansgolvet... :-D


Andra sången är Everything med Michael Bublé. Även denna låt är mysig att foxa till och texten är en riktig kärleksförklaring. Mmm.. me like!


Önskar er alla en riktigt fin fredagskväll...




Av Jenny - 26 september 2008 11:21


Jaha… Här ligger man i soffan och pillar sig i naveln och väntar på att orken ska återkomma.. Har sovit rätt dåligt i natt eftersom jag är så täppt i näsan. Nu på morgonen visade det sig att jag har feber oxå. Alla mina superpowers har flygit sin kos och lämnat mig helt schack matt. Sicket elände! Vad ska jag göra? Det finns inte så mycket att göra... Jag hade gärna åkt och dansat ikväll, men dom planerna blir till att lägga på hyllan. Just nu är jag sugen på att göra en massa saker, men det känns som om jag har ett mindre bomullslager instoppat i roten och någon har placerat typ en tvåkilostyngd ovanpå kålan.. 

Sist jag var sjuk var i somras. Jag hade varit och dansat på Öland en vecka och blev smittad av den fruktansvärda, beryktade Ölandsbacillusken som inte visade någon pardon med oss dansare.. Var och varannan låg däckade när dom kom hem därifrån. Nä, jag tog i lite nu.. så fruktansvärd var den faktiskt inte. Tihi! Men jag tröttnade på att ligga hemma, så när febern väl lagt sig drog jag iväg och tältade en vecka i Malung där det var, ja just det, dansvecka! Har ni provat att ligga med förkylning och hosta i ett tält där det bara är några få plusgrader på nätterna.. Kanske inte så jättesmart ur sjukdomssynpunkt. Men jag ångrar inte en sekund att jag åkte dit. Jag hade i alla fall en väldigt trevlig vecka, även fast jag inte orkade dansa så mycket. :-)

Har insett att jag inte har så mycket hemma i kylen.. Måste nog släpa mig upp ur soffan, dra en räfsa  genom håret, sätta på mig några paltor och bege mig ner till mataffären… Man kanske skulle gå in en sväng i videobutiken och se om dom har några bra filmer man kan hyra? Ja, det ska jag göra. Nu, ska jag gå upp ur soffan.. Nu, nu, nu, nu… Nä, jag orkar bara inte. Jag ligger kvar och drömmer mig bort ett tag till.. Jag drömmer mig tillbaka till maj i år när jag och min bästis Mia var till Mallorca. Ah, vad skönt det var där borta! Sol, bad, turkost vatten, god mat och smaskiga drinkar, trevliga människor och inga måsten under en veckas tid..

Kramizar på er!




Av Jenny - 25 september 2008 12:10


När jag gick i mellan- och högstadiet blev jag mobbad i skolan. Det var en tuff tid. Man är i en sån känslig ålder då.. Det var mest tjejerna i parallell-klassen som brukade reta mig. Inte så att dom gav sig på mig fysiskt, utan dom brukade säga elaka saker till mig. Som liten var jag väldigt blyg, jag hade dåligt självförtroende och en vuxen person i min närhet, som tyvärr var väldigt opedagogisk, fick mig att känna det som att jag gjorde en massa fel hela tiden.. Ett barn kan till exempel glömma att släcka efter sig när dom lämnar ett rum, det är ju rätt vanligt. Det är ju inte hela världen.. Eller?

Jag var ful som liten och inte förstod jag bättre än att försöka göra något åt det. Jag hade fula frisyrer och kläderna var inte dom klädsammaste om man säger så. Idag när jag ser på gamla fotografier av mig själv, så garvar jag nästan ihjäl mig! Haha! Hur kunde jag se ut så där? Jag frågade mamma förut hur hon kunde låta mig ha såna fula frisyrer och kläder. Hon svarade att jag var väldigt bestämd på dom punkterna och att jag ville ha det på mitt sätt.

Men även om jag inte hade utseendet med mig, så borde det ju inte vara tillräcklig anledning för att man skulle bli mobbad för det. Barn kan vara så elaka mot varandra, utan att dom egentligen vet vilka spår dom kan sätta i en person. När jag jobbade på förskola och fritids försökte jag alltid att hjälpa dom barnen som blev mobbade av andra.

Det finns två tillfällen från högstadiet som jag kommer ihåg väldigt väl. Jag hade fått för mig att jag skulle prova att färga mitt hår rött. Jag kommer in på Konsum i centrum och möts av ett gäng tjejer som gick i en av mina parallellklasser. Dom tittar på mig och börjar fnissa och så stämmer dom upp i kör: ”Tuut,tuuut, det brinner, det brinner! Ring efter brandkåren”. Dom syftade alltså på mitt hår, och menade att det brinner i huvudet på mig.. Åh, vad fjantiga dom var!

Andra tillfället var på Naturkunskapen som vår klass hade gemensamt med en parallellklass. Jag och min väninna skulle hålla ett föredrag inför klassen. Uj, vad nervös jag var.. Det hördes säkert på rösten att jag darrade.. Plötsligt hostar någon till. En annan hostar också. Man hör spridda fnittringar i salen. Jag tar sats och börjar prata igen. Hinner inte långt förrän någon hostar igen.. Stön, vad jobbigt det kändes minns jag. Man ville bara försvinna därifrån.


Tur att man började gymnasiet och hamnade i en klass där alla var mer jämnställda med varandra. Folk betedde sig över lag mer moget och var trevligare mot varandra. Under gymnasiet fick jag bättre självförtroende och jag blev tillsammans med min första kille, Rikard. Han är jag än idag god vän med. Sista året på gymnasiet kändes det som att jag genomgick en förändring.. Jag ändrade bland annat klädstil och bytte ut glasögonen mot linser.


Idag känner jag mig mycket starkare och trivs med mig själv. Folk verkar uppfatta mig som en ganska lugn person som står med båda fötterna på jorden. Jag blir sällan arg. När jag får en komplimang blir jag verkligen jätteglad! Om någon säger att ”du är vacker, men det vet du säkert redan” blir jag fortfarande förvånad över att få höra en sådan kommentar. Jag fick ju höra motsatsen förut..

Jag blir lika lycklig över att höra att jag gör ett bra jobb och att jag lyckas få jobbuppdrag som andra inte får. Helt underbart otroligt. Som liten fick jag ju ofta höra att jag gjorde saker fel. Det är kanske därför som jag är extra mån om att göra bra ifrån mig?

Hoppas att det inte framstår som att jag skryter när jag skriver som jag till exempel skrev i mitt förra inlägg om mitt nya jobbuppdrag som jag fick? Det är inte med mening i så fall. Jag blir bara så glad och förvånad. :-D

Här är en fin dikt:


”Ett barn som kritiseras lär sig att fördöma. 

 Ett barn som får stryk lär sig att slåss. 

 Ett barn som hånas lär sig blyghet. 

 Ett barn som utsätts för ironi får dåligt samvete. 

 Ett barn som uppmuntras lär sig förtroende. 

 Ett barn som möts med tolerans lär sig tålamod. 

 Ett barn som får beröm lär sig uppskatta. 

 Ett barn som får uppleva rent spel lär sig rättvisa. 

 Ett barn som känner vänskap lär sig vänlighet. 

 Ett barn som får uppleva trygghet lär sig tilltro. 

 Ett barn som blir omtyckt och kramat lär sig känna kärlek.”


Jag tycker att detta är tänkvärda ord. Om jag utgår från mig själv så tycker jag inte att det stämmer riktigt helt och hållet..men det är kanske en tolkningsfråga också. Allt negativt som jag har upplevt i mitt liv har inte gjort mig till en sämre människa. Jag har istället tagit lärdom av det och vill gärna ställa upp för andra som har det jobbigt.


Jag älskar ju att umgås med barn och jag ser fram emot att få egna. Jag tror inte på att man ska uppfostra barn med pekpinne, även om man egentligen menar väl. Barn är barn. Barn gör fel. Det är ju av felen dom lär sig hur dom egentligen ska göra. Det är en balansgång det där. Samtidigt gör man barnet/barnen en björntjänst om man skämmer bort dom och låter dom få sin vilja igenom hela tiden. Då kan dom bli väldigt svårhanterliga. Nä, lagom är bäst. Tydliga rutiner och mycket kärlek och uppskattning. Det tror jag på.


Ni får gärna kommentera detta inlägg om ni vill. :-)


Nu ska jag ta en Alvedon och gosa ner mig i soffan. Näsan rinner i ett, jag är mörk under ögonen, jag kraxar som en kråka och det gör ont i halsen när jag sväljer.. Det är lite syndigt om mig. *försöker få lite medömkan* *smile*


Jag och en väninna skulle ha gått på bio ikväll inne i stan, men vi får ta det en annan gång, eller hur Zandra?


Här kan ni se hur jag såg ut när jag gick i åttan och hur jag ser ut idag. Dom rosa plastglasögonen med vita bokstäver har förpassats till en mörk låda någonstans hemma hos mamma. Hua! Känner ni igen mig förresten?





Av Jenny - 24 september 2008 18:54


Snyft.. Jag har blivit sjuk... Kommer att vara hemma från jobbet imorgon och på fredag...


Idag har jag varit på arbetsintervju för ett nytt uppdrag. Tjejen som jag träffade berättade att hon hade intervjuat väldigt många före mig. Hon hade till och med tagit hjälp av flera olika bemanningsföretag utan att hitta någon som passade för jobbet.. Men hon sa till mig att hon kände på direkten att jag var den hon letat efter och erbjöd mig jobbet efter bara 30 minuters intervju. Wow! Jag blev verkligen jätte-glad över att höra att jag hade gjort ett så bra intryck på henne. :-D Vilken tur jag hade.


Har det hänt något mer? Jo, jag har faktiskt fått förfrågan om jag vill gå på en blinddate. Men jag tänker tacka nej.


Är det någon som har lite whiskey till övers åt mig? Det ska visst vara bra att gurgla sig i whiskey när man har ont i halsen har jag hört.. Jag får väl oxå ta och äta lite vitlökskapslar som en väldigt omtänksam kille gav till mig i somras. :-D Tack J.


En cyberkram till er allihop från lilla Skrutt-Fia..



Av Jenny - 23 september 2008 21:24


I morse var jag såå trött! Det måste vara det här mörket som inverkar.. Dagarna blir kortare och kortare, mörkare och mörkare.. När jag berättade för folk att jag kände mig som en zombie imorse, var det många som höll med om att dom kände likadant. Det är tydligen inte bara jag som är trött dessa dagar.. Efter några timmars jobbande piggnade jag i alla fall till och på lunchen kände jag mig riktigt uppåt. :-)

På jobbarfronten har det hänt en del idag. En tjej som jobbar för samma bemanningsföretag som jag, kom till min arbetsplats och blev intervjuad av min chef där. Det verkar som att hon (chefen) var tämligen nöjd med tjejen och att hon troligen kommer att bli den som ersätter mig. Återstår att se när hon har möjlighet att komma på upplärning. Då ska jag, under en veckas tid, sätta henne in i rese-och hotellbokningarnas underbara värld. ;-) Jag har faktiskt fått rätt så bra kläm på hur allting fungerar och idag fick jag även beröm av en konsult som tackade för väldigt god service. Haha! Jag blev lite mallig måste jag erkänna.. Vart ska jag då ta vägen efter detta uppdrag? Tja, det återstår att se.. Imorgon eftermiddag ska jag faktiskt träffa en ny kund. Dom ville gärna träffa mig och se vem jag är.

Idag har jag smackat dit ett använt tuggummi på min bils fönsterruta. Jag tyckte det blev riktigt fint. Det är inte alla som har ett tuggummi på sina bilrutor, eller hur? Jag tycker det är kul att vara lite originell. Nää, jag bara skojade! Saken var den att jag gjorde en fuling helt enkelt. Jag tuggar kanske tuggummi högst tre gånger om året och nu var ett sådant tugga-tuggummi-tillfälle. Mina ovana tugga-tuggummi-käkar blev fort trötta och därför ville jag göra mig av med gummit. Jag brukar inte slänga ut skräp genom fönstret men nu hissade jag faktiskt ner fönsterrutan och slängde ut mitt tuggummi. Efter några minuter kastade jag en flukt bakåt och vad tror ni att jag får se? Jo, tuggummit - fastkletat på rutan i baksätet.. Sicken envis rackare. Vad otroligt spännande det måste vara att få läsa om mitt tuggummi förresten! Nu får jag skärpa till mig. ;-)

Ikväll har jag hjälpt mamma att tvätta och mangla ca 14 lakan.. Puh, vilket jobb! Jag blev på fnitterhumör.. Har ni försökt att dra lakan och skratta samtidigt? Det går inget vidare. Jag flög som en vante med lakanet i nyporna, eftersom jag inte orkade hålla emot när mamma drog från sin lakansände.  Efter ett tag lyckades jag skärpa till mig och få fason på dragandet. Nu sitter mamma på bussen hem med kassarna fulla av nytvättade och nymanglade lakan. Skönt att ha det gjort. En del av dom tvättade lakanen användes som bordsdukar på min 30-årsfest. Vi hade inte tillräckligt med riktiga dukar, men jag tror inte att folk tänkte så mkt på att det låg vita lakan på borden. Jag tyckte ändå att det var roligare att använda dukar av tyg istället för av papper (ni vet såna som man köper på rulle).

Här får ni ett bra inköpstips: Spännband på Jula för endast 10 spänn! Inte för att jag ens har något takräcke på min bil, men jag resonerade som så att rätt var det är så kan man ju få användning för spännband..  Så jag köpte två förpackningar när jag ändå var i farten. Fattar inte hur dom kan sälja ut dom så billigt? Något måste dom ju tjäna på att tillverka dom?

Här nedan kan ni se bilder på mitt billiga inköp och även tre utav korten som min arbetskollega Åsa tog på mig igår. Ni vet dom som hon skulle använda till sin fotokurs (läs gårdagens blogginlägg).

Natti, natti!


Presentation

Fråga mig

15 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1 2 3
4
5
6 7
8 9 10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22 23 24 25 26 27 28
29
30
<<< September 2008 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Gästbok


Skapa flashcards