Hej igen mina vänner!

Har just gjort mig redo för att smita ner till gymmet och köra ett pass. Mitt gym ligger i samma hus där jag bor. That´s great! :-D

Ni måste bara titta på denna roliga video från Youtube! Killen som uppträder är så cool och grym på att mima. Looki looki:

http://www.youtube.com/watch?v=Jb8CH0rTcY4

Jag har bytt namn! Ni kan numera titulera mig ”Flygande Blixten”. ;-) Hehe! Varför? Jo, jag har nyligen blivit stolt ägare till ett par inlines! Passade på att köpa mig ett par plus skydds-kit på Stadiums sommarrea. Jag har tidigare åkt inlines vid två tillfällen. Det var sommaren 1999 under dansveckan på Öland. Första åkturen på mina nya inlines gick inge´ vidare måste erkännas.. För några dagar sedan gjorde jag ett nytt tappert försök. Jag tog denna gång hjälp av ett par stavgångsstavar som jag hade lånat hem. Stavarna fick mig att hålla balansen bättre. Såg nästan ut som ett proffs där jag svischade förbi.. eller kanske inte! Tihi! Nä men faktum är att på raksträckorna lyckades jag få upp en rätt bra fart.. det gick nästan lika fort som om jag skulle ha cyklat. Lite hjälp har jag nog av att jag har åkt skidor förut, alltså med tanke på hur man tar ut "skären" med benen.

My god, vilket fyspass det är att åka inlines! Jag blev tämligen fort genomsvettig.. Svetten rann ner i ögonen på mig samtidigt som jag mumsade på både den ena och andra flugan som flög in i munnen när jag svischade fram. Jag hade lite svårt att andas genom näsan, därför hade jag munnen öppen istället, vilket resulterade i en brakmåltid bestående av flugor och diverse andra flygfän.

På vägen till den fina cykelbanan som går längs med kanalen, var jag tvungen att ta mig nerför en nedförsbacke. Hua, jag är verkligen inte vän med nedförsbackarna ännu. :-O Jag tappade kontrollen och farten bara ökade och ökade! Jag hade säkert en meter mellan benen och armarna flaxade för fullt med stavarna pekandes åt alla olika håll. Det pinsamma var att när jag åkte nerför där passerade jag ett gäng människor som spelade boule på en boule-bana. Dom började ropa åt mig och man märkte att dom blev oroliga över hur jag skulle klara backen. Tack o lov så slapp jag göra bort mig fullständigt genom att ramla. Jag lyckades ta backen som slutade med en tvär vänstersväng och lyckades sedan äntligen få stopp på inlinesen. Puh säger jag bara! Raksträckor och uppförsbackar går rätt bra nu, men dom där nedförsbackarna kräver absolut mer träning. That´s a fact. :-)

Så här såg jag (i mitten) och mina två kompisar ut när jag tog min första inlinestur i Borgholm år 1999: